Texter
Första läsningen
Amos 8:11-12
Ja, den tid kommer,
säger Herren Gud,
då jag sänder hunger över landet –
inte hunger efter bröd,
inte törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
Då skall de irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det.
Andra läsningen
1 Petr. 2:1-3
Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. Ni har ju fått smaka Herrens godhet.
Evangelium
Joh. 6:24-35
När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: ”Rabbi, när kom du hit?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.” De frågade då: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?” Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.” De sade: ”Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.”
De bad honom då: ”Herre, ge oss alltid det brödet.” Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”
Predikan
Vad hungrar du efter? Läsningen från Amos för oss rakt in i något av det viktigaste i det mänskliga livet. Vår hunger är ofta inte efter bröd, utan efter något mera. Vi längtar efter bättre tider, vi söker glädje, vi vill känna meningsfullhet – det är detta som Guds ord ger oss. Många har, som Amos skriver, irrat från hav till hav och drivit från norr till öster, utan att finna det. Hur kan det komma sig? Svaret antyds i dagens evangelium, då vi ser de människor som följer Jesus. Han säger dem: ”Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.” De söker svar i det världsliga och får därför inte det som är himmelskt.
Då folket nämner mannat i öknen röjer de sin position. De ser världen genom de glasögon som kommer av Mose lag. Det är Mose som är den store förmedlaren av Guds godhet: han gav lagen och han gav mannat. Under Mose blev folket mättat varje dag, men mannat räckte inte för framtiden. Varje dag gavs vad som behövdes, men den som försökte samla för framtiden fick märka att mannat försvann. Mannat tecknar därför också den kristnes förhållningssätt till lagen. Den räcker för stunden, visar på något djupare och upprätthåller gemenskapen. Men lagen är inte räddningen.
Därför, då folket söker ett nytt manna hos Kristus, får de inte vad de frågar efter, utan något annat. Jesus vill inte ge något som räcker bara för idag. Han vill inte ge dem ett nytt regelverk för dem att hålla sig till. Istället ger han sig själv.
Kristi lag fullbordar Mose lag. Mannat som gavs för var dag byts i evighetens bröd. Lydnaden under lagen byts i lydnad till Kristus. Mose gav ett yttre regelverk, för att bevara folket på en god väg. Men Kristus ger sig själv, för att vi skall leva genom hans rättfärdighet.
När Jesus säger att vi ska arbeta för den oförgängliga födan handlar det alltså inte om en tillrättavisning i första hand, utan om att han visar på den nya verkligheten som närmar sig genom honom. Det brödet som vi själva presterar, som kommer av vårt arbete med jorden, det är bundet av döden. Hela skapelsen lider under syndens verklighet. Därför kan inte det vi själva presterar ligga som grund för det eviga. Israels folk i öknen visste det. Mannat räckte för dagen, men det var inte evigt.
Jesus riktar uppmärksamheten annanstans. ”Min Fader ger det sanna brödet.” Ett bröd som ger evigt liv, som inte bara kommer från Gud utan också gör Gud närvarande i våra liv.
Det bröd vi bryter i mässan ligger på altaret, det frambärs av människors händer och har kommit från jorden. Det är en Guds gåva. Men det är först i tron som det blir evighetens gåva. Då Kristus säger att det är hans kropp, då förstår vi att det bröd som kommer från himlen inte är ett nytt manna, utan ett trons bröd som är något annat.
Då folket frågar vad de skall göra för att utföra Guds verk, tycks frågan utgå från lagens krav. Men Jesus svarar med evangeliets hållning: Tro på honom som Gud har sänt. Det är inte en tro som kräver något av oss så som lagen gör. Utan en tro som tar emot det bröd som räcks ut för intet.
Då folket sedan begär att alltid få det brödet, svarar Jesus: ”Jag är livets bröd.” Det är hos honom som svaret finns på det vi hungrar efter på djupet. Inte i en lära, inte i tecken och under, inte i svårtolkade symboler. Jesus själv är svaret på vår längtan efter mening och lycka. Inte så att han alltid ger oss det vi begär, vi har ju en hel fastetid att påminna oss om det, men nog så att han ger oss det vi behöver för att smaka evigheten. Den gåva han ger tar inte slut. Han själv är det bröd som inte är bundet av dödens makt.
Vi får smaka Herrens godhet, som andra läsningen sade. Vi får smaka nåden, Guds kärlek, det liv som bär från denna stund ända in i evigheten. Amos profetia uppfylls, om än orden i läsningen idag handlade om dem som inte finner det. I evangeliet har det blivit funnet. Här är inte hungersnöd efter Guds ord. Här är Kristus bland oss. Här är mättnad och glädje. Den som kommer till honom skall aldrig hungra och den som tror på honom skall aldrig någonsin törsta.