Texter
Första läsningen
Pred. 9:13–18
Jag såg också hur det kan gå med den största vishet under solen. Det var en liten stad med få invånare. Mot den tågade en stor konung. Han omringade den och byggde väldiga belägringsverk. Nu fanns det i staden en man, fattig men vis, och han kunde ha räddat staden med sin vishet. Men ingen kom att tänka på den fattige. Då sade jag:
Vishet är bättre än styrka,
men den fattiges vishet föraktas,
och ingen lyssnar på hans ord.
De visas stilla tal är starkare
än skränet från dårarnas hövding.
Vishet är bättre än vapen.
Ett enda fel fördärvar mycket gott.
Andra läsningen
Jak. 3:13–18
Om någon av er är vis och erfaren skall han med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör visheten till. Men har ni bitter avund och självhävdelse i era hjärtan skall ni inte skryta och tala osanning. Sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. Där det finns avund och självhävdelse, där finns också oordning och allsköns uselhet. Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig. Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid.
Evangelium
Joh. 8:31–36
Till de judar som trodde på honom sade Jesus: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” De sade: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria.”
Predikan
Självständighetsdagen firas som en vit festdag i kyrkoåret, mitt i adventstidens lila fasteperiod. Det är en dag som förmedlar ljus och glädje fastän vinterns mörker sluter sig kring oss. Vi påminns redan i dagens bön om att vårt land kommit genom svårigheter och strider. Vår frihet är en gåva, vunnen genom stora uppoffringar och denna spänning tror jag inte någon undgår, då vi i vårt land firar självständigheten.
Vad menar vi med frihet egentligen? Idag tror jag många tänker främst på den egna friheten att bestämma över sitt liv. Det är en viktig värdering i vår tid, som ändå kräver lite nyansering. Den personliga friheten är en källa till glädje bara då den används i vishet. Det är där som vi hittar in i dagens läsningar.
I den första läsningen hörde vi om en fattig man som ingen lyssnade på. Detta påminner oss direkt om en verklighet som vi lever i rent samhälleligt. Många i samhällets utkanter upplever sig som osynliga, utsatta och utan möjlighet att påverka. Hos många av dem som lever på utkanten finns säkert sådan vishet som vi andra behöver lära av.
Predikaren påminner oss också om att visheten, den som lyssnar och lär av alla människor, är bättre än vapen. Sann frihet byggs inte på styrka, inte på militär makt eller på beslut som inte beaktar de svaga i samhället – utan på vishet. På den vishet som, kanske överraskande, finns hos vanliga människor runtom våra bygder. Vi påminns om scouternas alltid redo, ett löfte som inte handlar om skrytsamhet och högljudda utrop om allt vad de kan, utan som liknar den fattiga mannens vishet. En vishet att vara redo för tjänst och medmänsklighet i litet som stort. Det är en sådan vishet som bygger ett tryggt samhälle, som är det verkliga försvaret mot det mörka och tunga i världen.
Det är detta som vi hörde om i den andra läsningen, då Jakob skriver: ”Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig. Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid.” Det finns ingen vishet i att hävda sig själv eller låta avund eller osanning slå rot i våra hjärtan. Vi lär oss att vår frihet är till för något alldeles särskilt: att leva i förlåtelse till varandra, att se de utsatta, att sköta om de svaga och så bygga fred. I advent, då vi väntar Fredsfurstens födelse, uppmuntras vi att leva så att vi bygger upp det land vi lever i. Och det börjar med att leva så att alla omkring oss känner livsmod och mening.
Detta är också ett arbete som pekar på det som vi hörde i evangeliet. Tacksamheten för landets frihet och strävan efter att leva vist för oss närmare Kristi väg. Han lär oss att allt börjar från vårt innersta, från hjärtat. Vi lever i en tid som erbjuder många yttre friheter, men många av oss har känt att det inte räcker för att vi ska kunna känna oss fria. Jesus talar om att vi vinner frihet då vi lär känna sanningen. En del av den sanningen ger han uttryck för genom att säga att vi kan vara slavar under synden.
Om än vi äger alla friheter till det yttre – vi kan komma och gå som vi vill, vi kan tala och göra som vi tycker – så äger vi inte frihet om vårt innersta är bundet vid det som kallas synd. Vad menas med detta? Jo, det betyder att Jesus kallar oss in i sin frihet. Det betyder frihet från rädsla, frihet från avundsjuka, frihet från den vrede som leder oss fel. Det är frihet till att leva i sanning, omtanke, förlåtelse och kärlek. En frihet som Jesus vill ge oss alla, som samhälle och enskilt. En sådan frihet som inte är tillfällig, för vi hörde läsas att Sonen stannar i huset för alltid, till skillnad från slaven som går från ett hus till ett annat.
Så låt oss idag fira vår självständighet: i tacksamhet till Gud och i strävan att bevara den genom den vishet som bygger fred. Men låt oss inte heller glömma inbjudan till den andliga friheten, den frihet som Kristus kallar oss att leva i genom hans nåd. Den frihet som inte kommer från yttre omständigheter, utan som befriar oss på djupet. Den friheten kan inget i världen ta ifrån oss och den bevarar oss inte bara i denna tid, utan också till evighetens land för Jesu skull.