Texter
Första läsningen
Jer. 18:1-10
Detta ord kom till Jeremia från Herren: Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.
Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det.
Herrens ord kom till mig: Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk. Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike. Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem.
Andra läsningen
Upp. 3:1-6
Skriv till ängeln för församlingen i Sardes:
Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna. Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö. Ty jag har funnit att dina gärningar inte håller måttet inför min Gud. Kom ihåg vad du har hört och tagit emot, och bevara det och vänd om. Ty om du inte vaknar skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. Men du har några få i Sardes som inte har fläckat sina kläder, och de skall vandra med mig i vita kläder eftersom de har förtjänat det. Den som segrar skall alltså kläs i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
Evangelium
Luk. 19:41-48
När Jesus kom närmare och såg staden började han gråta över den och sade: ”Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig. Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.”
När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där och sade till dem: ”Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.
Predikan
Dagens texter handlar om förändring och om Guds vilja. Det är en påminnelse om den inbjudan vi har att sitta vid himmelrikets bord, att delta i festmåltiden – iklädda de vita kläderna. Men vi påminns också om att det finns sådant som leder oss bort från det himmelska. Våra egna beslut och världens omständigheter präglas inte alltid av Guds vilja. Leran behöver formas om, för att passa för sitt tänkta syfte. Den vita dräkten ikläds.
Idag läser jag evangeliet i någon mån allegoriskt. Det vill säga, här finns också en bild av hur Kristus ser på oss. Först kommer han vandrande oss till mötes. Stannar liksom upp en stund, för att sörja över att vi saknar insikt om vad som ger verklig frid. Så lever vi alla med något som skaver eller något vi skäms för. Fastän budskapet om nåd har nått oss otaliga gånger.
Men det som väcker hans vrede är vad som händer i hjärtat av oss. Inte då så, att han vredgas över oss, utan över de köpmän som tagit vårt hjärta i bruk för sina egna intressen. Vårt innersta är inte den plats av glädje och tillbedjan som Gud tänkt och orsaken finns i de makter som söker sin egen vinning. Makter som Kristus besegrat, men som vi själva kanske inte förmår identifiera och förhålla oss till i livet.
Kristi tårar över oss är inte ett tecken på besvikelse eller ilska, utan ett tecken på omtanke. De tårar vi läser om då han skådar ut över Jerusalem är tårar som signalerar Kristi kärlek för sitt folk. Det är tårar som visar att hans längtan för oss är frid. Han vill leda oss på fredens väg, en väg där vi inte behöver murar för att skydda oss från varandra och omvärlden, eftersom våra hjärtan är återställda – omformade – enligt Guds vilja.
Guds hus ska vara ett bönens hus. Våra hjärtan ska vara bönens platser. Som bekant ser vi i skrifterna en utveckling, där tabernaklets och templets roll skiftar. I slutändan bor Gud inte längre i en byggnad av sten, utan Guds Ande bor i oss. Det är ett löfte vi som kristna har, att för Jesu Kristi skull äger vi den helige Ande. Anden manar oss att söka friden, styrker oss då vi vänder oss till honom, kallar oss att se Guds vilja. Liksom Jesus drev ut köpmännen från templet, arbetar Anden tillsammans med oss med att göra oss uppmärksamma på Guds vilja.
”Sedan undervisade han varje dag i templet.” Jesus stannar i templet, i Guds hus. Liksom han lovar vara nära oss alla dagar. Att lära känna Guds vilja kräver undervisning: att någon vägleder och att man själv tar tid att lyssna. I bilden med krukmakaren säger Gud att hans goda hindras av det onda vi väljer. Igen är det inte i en ton av hopplöshet, utan det är ett budskap som understryker vikten av vårt beslut att söka Guds vilja. Det gör en skillnad för oss själva och för vår värld att vi fattar beslutet att följa Jesus. Den till synes enkla bönen: ”ske din vilja” innehåller kraft att förändra oss och världen.
Och vi ska inte i detta heller ignorera det som dagens läsningar också gör tydligt. Våra gärningar gör en skillnad inför Gud. Våra gärningar vittnar om vad vi verkligen tror. För att ge ett exempel så kan det till synes enkla att en pastor stiger upp tidigt för att skriva sin predikan vittna om att han tror att det gör en skillnad att Guds ord förkunnas. I det mera vardagliga kan det helt enkelt betyda att man ställer sitt liv så att man kan köra sina barn till deras intressen. Men i allt handlar det om att söka fridens och kärlekens vägledning från Gud. Tron utan gärningar är död, skriver Jakob.
Ändå förkunnas inte i kyrkan att gärningarna i sig frälser oss eller räddar oss. Det är Kristus som gör det. Det är Jesus som i sin omtanke om våra hjärtan driver ut de falska intressena, de köpmän som livnär sig på vad som skulle vara bönens, fridens och kärlekens rum. Det är han som visar sin kärlek. Det är han som besöker oss. Vår roll är att inse att våra hjärtan är ett sådant rum.
Vad är alltså det goda budskapet för oss, i dagens texter? Vi nås av ett budskap om en Gud som vill något med oss. Han har inte skapat oss utan en tanke eller mening. Vi hör också om en Gud som besöker oss, delar vår sorg över det som blivit fel i livet och som utrustar oss för vägen fram. Han lämnar inte köpmännen i templet, han vill också att våra hjärtan ska bli fria från sådant som leder oss fel.
Jag ser det nog som att också den starka kallelsen att leva annorlunda är en del av nåden. Våra liv formas av våra gärningar och i denna tid har vi inget annat än våra liv. För evigheten äger vi så klart Guds Ande, som påminner oss om Faderns trofasthet och kärlek i Kristus. Men eftersom vi ännu bara anar det som ska komma, är det en del av Guds kärlek till oss att han redan idag kallar oss att omvända oss. Att välja ett liv som Jesu lärjunge, är att redan idag välja ett liv fyllt med mening och frid.
Vi läser hos Jakob, i det fjärde kapitlet: ”Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber.” Jag tror att detta handlar om samma sak som våra texter idag. Våra hjärtan är menade att vara platser av bön, inte platser för handel och sådant som söker sin egen vinning. Bönen, gemenskapen och samtalet med Gud, är startpunkten för det goda livet i denna tid. Det är också grunden för vårt hopp om den kommande tiden. För bara då vi är i bön kan templet tjäna sin egentliga roll. Bara då vi är i bön kan vi förstå att Kristus är den som ger oss frid. Bara då vi är i bön kan vi ana honom, då han besöker oss.
Låt oss därför, innan trosbekännelsen, stilla oss en stund.