Texter
Första läsningen
Jes. 43:10-12
Men ni är mina vittnen, säger Herren,
min tjänare, den som jag har utvalt,
för att ni skall få insikt och tro mig,
förstå att jag är Gud.
Ingen gud har blivit till före mig,
ingen skall komma efter mig.
Jag, jag är Herren,
ingen annan än jag kan ge räddning.
Det var jag som förutsade och förkunnade,
ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren.
Jag är Gud.
Andra läsningen
1 Joh. 5:4-12
Alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?
Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen. Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga. Vi godtar ju människors vittnesbörd, men Guds betyder mer, ty detta är Guds vittnesbörd: han har vittnat om sin son. Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.
Evangelium
Joh. 20:19-31
På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”
Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.
Predikan
Predikan hölls innan ballongfesten i Nedervetil församlingshem, så en del förklaringar och parenteser som hade kommit med i en ”vanlig” predikan har utelämnats för att ge de yngre bättre möjlighet att hänga med.
Det finns en plats för oss alla i Guds lärjungaskara. I dagens evangelium möter vi lärjungarna. De är rädda för vad som ska hända efter att Jesus dött på korset. Några tvivlar, särskilt Tomas. Det är liksom en förvirrad och hopplös känsla över det hela. Då står Jesus där bland dem. ”Frid åt er alla”, säger han.
Jag brukar tänka på detta första möte med Jesus efter långfredagens händelser. Lärjungarna har övergivit honom, han har fått lida i sin ensamhet, endast några få gick med honom hela vägen. Mänskligt sett hade han kunnat vara arg och säga ”Vart tog ni vägen?” eller ”Varför var ni inte med mig då jag behövde er?” Men han gör inte det. Han inleder med en fridshälsning.
Att hälsa någon med frid är ett alldeles särskilt sätt att mötas. Det är att åberopa Guds nåd och kärlek över en annan människa. De första kristna visade Guds frid genom sin enhet och kärlek till varandra. Vi läser i Apostlagärningarna om hur de delade allt och möttes dagligen. De hade Guds frid och var därför inte småaktiga eller på fel sätt måna om sina egendomar. De insåg att det gemensamma livet i Kristus var viktigt. Den frid som rådde bland dem visade för människorna runtomkring dem på vad Guds kärlek kunde åstadkomma i människors liv.
Och det var en frid som höll också i deras svårigheter. Vi läser i biskop Polykarpos martyrberättelse om hur han ägde en sådan frid att fastän hela folket var emot honom, bevarade han ett lugn och en glädje. Alla motgångar som kom i hans väg kunde han utstå, för han ägde Guds frid. Då han gavs möjligheten att bekänna en annan Gud, för att komma undan hotet mot hans liv, lär han ha svarat: ”86 år har jag tjänat honom, och han gjorde mig aldrig någon skada: hur kan jag då svika min kung och min frälsare?”
Då vi är som lärjungarna, bakom en låst dörr och rädda för vad som ska hända. Då möter Jesus oss med frid. Om vi lyssnar till hans röst, som talar genom den Ande han gett oss, så får också vi höra fridshälsningen. Frid, jag är här hos dig. Frid, jag hjälper genom det svåra. Frid, denna synd har jag burit. Frid, vägen till det eviga livet är öppen.
Kan någon av oss ha gjort något så illa att Gud inte skulle älska oss? Svaret är nej. Det lär vi oss av evangeliet idag. De lärjungarna som i sin rädsla övergav Herren på långfredagen och som idag möter Honom ger oss denna lärdom. Fast de gjorde bort sig ordentligt hälsar Jesus dem med sin frid, med Guds kärlek och förlåtelse. Gud vill oss väl också då vi själva inte vill det, också då vi tror att han övergivit oss.
I våra andra läsningar hörde vi om trons vittnesbörd. Ett vittnesbörd är ju att berätta om hur något var. Gud låter oss veta att Jesus är hans Son. Och att tron på honom ska föra oss till seger över världen. ”Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?”, hörde vi läsas. Hurudan är vår seger? Jo, det är fridens seger. Jesus har inte besegrat synden, döden och det onda genom att splittra och slå ner. Utan genom att lida och uppstå. Han har gått fridens väg, en väg som bygger upp och kallar in.
Att tro på Jesus är att förstå att Gud vill ge frid över våra liv. Friden att kunna stå på oss, till exempel då vi tar någon annan i försvar. Friden att vara snäll också då den andra är elak. Friden att inte förlora hoppet då en olycka eller sjukdom förändrar våra planer. Att ha frid är inte att vi skulle slipp sörja eller lida – det måste vi göra. Men att ha frid är att veta att inte heller det skiljer oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Också då olyckan är framme, då vi är rädda och vilsna, kommer Jesus till oss med frid. Så kan vi klara av också det svåra i livet – tillsammans med Jesus.
”Frid åt er alla”, det får vi önska. Det är inte en hälsning vi ska spara på. Nej, som i liknelsen om talenterna ska vi öva oss att önska frid åt alla vi möter. Ju mera vi lever i och förmedlar frid åt människorna omkring oss, desto mera frid kommer att finnas i skapelsen. Låt oss alltså följa Herren också i detta, ”Frid åt er alla” och kom ihåg att ge den friden vidare.