Texter
Episteltexten
1 Kor. 15:1-8 (9-10) 11
Jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster.
(Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig).
Jag eller de – så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro.
Evangelium
Luk. 24:1-12
Dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
Predikan
Jag vill idag se den tomma gravens betydelse med hjälp av tre bilder. Hämtade ur de traditionella påsknattsläsningarna. Läser man alla är det sju stycken. Ett heligt tal. Alla läsningar har sin egen särart, men visar på hur Gud genom Kristi uppståndelse har fullbordat sina löften.
De läsningar jag har valt för oss handlar om vattnet. Under skärtorsdag och långfredag har jag predikat utgående från törsten. Idag är törsten släckt. Kristus är uppstånden och världen är inte längre den plats den var innan. Nu öser vi jublande ur frälsningen vattenkällor, som Jesaja profeterade att vi skulle. I vår värld är nu en källa till evigt liv, som har visat sig pålitlig till och med genom döden. Det är Herren Jesus Kristus, dödens överman och livets mästare.
Liksom vi hörde på palmsöndagen, så har han kommit till oss. Vi har inte behövt söka honom någonstans långt borta, utan han har kommit hit till jorden. Likaså behöver inte vi söka hans hjälp någonstans långt borta. Han bor i våra hjärtan genom tron och genom dopet. Vi kan höra hans röst. Här, hos oss, finns frälsningens källa, för Gud vill inte vara långt borta från sin mänsklighet, utan nära oss.
Den som kan sin Bibel minns också den första psaltarpsalmens budskap, där den rättfärdiga är som ett träd som lever nära vattnet. Vi lyssnar till Guds ord och lär av det och så bär vi rik frukt. Vattnet, Guds ord, ger oss den näring vi behöver. Detta är en återkommande bild i Skrifterna.
Den andra bilden anknyter till dopet. Då Israels folk gick igenom Röda havet förde Gud dem från slaveri till frihet. Gud har nu, genom Jesu uppståndelse, fört oss från slaveri till frihet. Det som händer i dopet är att vi symboliskt går igenom vattnet och lämnar slaveriet bakom oss. Vilket slaveri? Då vi talar om uppståndelsen talar vi om slaveriet under synden. Att vi väljer sådant som är dåligt för oss själva och vår omgivning. Påskens budskap är att Jesus har besegrat den andliga makten, ondskan själv, och visat oss en väg att följa honom på vägen mot det himmelska. Vi är som Israels folk, som går genom de delade vattenmassorna.
Vad innebär det i praktiken? Genom att bli Jesu lärjungar – sådana som lär sig av honom, som är livets mästare – kan vi finna en väg genom livet som för mot kärlek och mening. Samtidigt lär vi oss vad det verkligt viktiga i livet är.
Bilden med Röda havet påminner oss också om något väldigt viktigt i den kristna tron. Nämligen att vi ska ta alla med oss. Lämna ingen i Egyptens slaveri, utan ta alla med på färden. Rent konkret menar jag, lämna ingen utanför dopets nåd, låt alla höra om att det finns frihet från det som binder oss.
Den tredje bilden handlar om målet. Den första bilden ger löftet att det finns en källa till räddning och glädje i denna tid, Gud har gett oss den. Den andra bilden handlar om att Guds folk, de som öser ur den källan, är ett folk som vandrar från slaveri till frihet. Den tredje bilden är hämtad ur Uppenbarelsebokens kapitel 22. Där strömmar en flod som av kristall genom den heliga staden som ska komma från himlen. Igen en bild av hur Gud kommer till oss med sin frälsning. Han ska rädda hela världen och vi är hans medarbetare på den vägen. Då han är klar med sitt verk ska den ursprungliga skapelsen, den som var en vacker trädgård, kompletteras med en gyllene stad där frälsningens och livets vatten strömmar.
Vad betyder det? Det betyder att Guds församling, det är vi alla, inte bara får tröst i denna tid. Vi är också på väg mot något gott och strålande. Vi har inte ett hopp som begränsas till den här världen, utan ett hopp som räcker för evigheten. Trons gåva är inte bara för denna värld, utan också för den som ska komma. Vi tror att alla människor ska uppstå till att möta Gud vid den yttersta dagen. Liksom Kristus uppstod som den förste av många, ska också vi göra det. Och då ska vi få se Guds helighet, glädje och frid fullkomnad. Bilden med den heliga staden med livets vatten i mitten beskriver för oss hur Gud vill att livet ska vara ordnat. Hans livgivande ord ska vara i centrum för allt, så att ingen ska behöva välja det onda igen.
Det är tre bilder som kanske kräver lite tankearbete av oss. Men det hela går att summera ganska slagkraftigt: Den uppståndne Jesus har besegrat döden, gett sig själv för vår skull, besegrat det ondas makt och erbjuder den segern åt oss. Av sin kärlek har han gjort sig själv tillgänglig för oss alla, vi får ösa ur frälsningens källa. Av sin nåd har han befriat oss från syndens välde, vi får gå genom vattnen från slaveri till frihet. I sin godhet har han planerat en ännu bättre framtid än något vi kan se idag, vi får vara hans medarbetare tills det fullkomnas.
I Jesus har vi alltså befrielse från allt som har gått fel innan, tillgång till hjälp och tröst för idag, och hopp om en bättre framtid. Följ med på vägen! Det är en väg som besegrar till och med döden. Den som leder oss har redan gjort det.